Direkta regelbrott av domarparen under EM har bestulit Sverige dels på en poäng mot Danmark i gruppspelet, och dels en seger mot Frankrike i semifinalen.

Nonchalant beteende

Domarna struntade i den tekniska hjälp som finns att få, och europeiska handbollsförbundet EHF godkände inte den svensk protesten mot frikastet som innebar att Sverige inte tog sig till finalen i EM.

Den förtvivlan spelare och ledare kände efter blåsningen av finalplatsen gör att jag börjar tvivla på handbollens framtid. Inte bara för svensk del, utan för sporten som helhet. Ska det verkligen vara så här? Felaktighet efter felaktighet, och inga godkända protester av EHF bygger ju upp den misstro vi som åskådare känner när det gäller domarnas kompetens och korruption inom snart varje led av idrotten. 

Vi som trott och hoppats på att handbollen, som tidigare varit förskonad från fotbollens korruption och spelskandaler, ska fortsätta vara en ren sport, börjar misströsta och kanske inse att så bra är det inte. Även handbollen har haft ett par smärre skandaler, men efter den här EM-turneringen kan man börja fasa för att korruption och maktmissbruk är mer utbrett än man velat tro.

Domare har inte kunskapen

Om domare inte kan spelets regler, om de inte utnyttjar den teknik som finns, VAR, och om förbundens uttalade mål om en ren sport bara är ord, så tappar vi åskådare lusten. Varför betala biljettpengar när det verkar vara annat än det som syns på planen som styr slutresultatet?

Åskådarna och spelarna utgör tillsammans handbollens kärna. Ett samspel, en kärlek till sporten. Om förbund godkänner direkta felaktigheter, om domare dömer fel och visar sig inte kunna reglerna, och inte utnyttjar tekniken som finns, falnar kärleken. Kvar finns korruption och köpta resultat. En sån framtid är döden för all idrott. 

Låt oss för allt i världen hoppas att det inte blir så.