Fritidskortet handlar om att ge barn och ungdomar med sämre ekonomiska förutsättningar bättre möjligheter till idrott. En fin tanke. Hur det i övrigt kommer att fungera har vi egentligen ingen aning om. Och idrottens framtid kräver mer än så.

Det enda vi vet är att idrottsrörelsen inte får möjlighet att disponera pengarna på det bästa sättet.

I budgetpropositionen, då?

Inte ett ord i regeringsförklaringen om behovet av att stärka svensk idrott internationellt, stöd till kommunernas idrottsanläggningar eller en kraftfull ökning av stödet till RF och specialförbund att få fördela efter eget huvud. 

Ett nödvändigt alternativ till de mängder av politiska projekt som under senare år har gjort det omöjligt för alltfler idrottsledare att pyssla med det vi älskar mest - idrott.

Den 20 september presenteras budgetpropositionen. Vågar vi hoppas att det ekonomiska stödet ökar kraftigt trots bottennappet i regeringsförklaringen?

2008 var det statliga stödet till idrotten (inkl. SISU) 1 982 miljoner. 2018 var det 2 137 miljoner, en höjning med 7, 8 procent på 10 år! Och i budgetpropositionen för 2023 föreslog regeringen 2 091 miljoner. 

Riksidrottsledningarna har därmed under mer än tio år misslyckats med en av sina viktigaste uppgifter, att öka de statliga satsningarna på landets största och mest livaktiga folkrörelse. Ökade statliga anslag, utan detaljerad styrning, är vägen mot en åter växande idrottsrörelse.

Under det här året har pengar gått till satsningar på ”brottsförebyggande arbete” i utsatta områden (100 miljoner). 25 – 50 miljoner årligen satsas på ”äldrelyft” under de närmaste åren. 

Ändamålsenlig idrott...

Några särskilda pengar till elitidrott blev det inte i förra budgetpropositionen. RF-rapporten ”Remiss – elitidrott 2030” konstaterar: ”Något är på väg att spricka”. Rubriken är ”Ett sluttande plan.” 600 – 700 miljoner kronor behöver tillföras under perioden 2025 – 2030.

Det här är troligen den viktigaste meningen i förra årets budgetproposition:

”Regeringen avser att utifrån detta öppna en dialog med Sveriges Riksidrottsförbund om ändamålsenliga förändringar i fördelningen av statens stöd till idrotten.”

Det har gått ett år, och ännu har inget hänt. När kommer den nya statliga utredningen om principerna för statens och kommunernas stöd till idrotten?

Jag hade önskat den nye RF-ordföranden Karl-Erik Nilsson en bättre start. Men å andra sidan, vem skulle bättre än han kunna leda arbetet med att bygga nytt efter de senare årens haveri?