I offentlig verksamhet fungerar det också. De flesta föreningsmänniskor vet hur det känns att möta en defensiv spelare. Det blir blanketter hit och ”det är inte mitt ärende” dit.  

Berömd för sin försiktighet

I Rinkeby har vi en stadsdelsdirektör som är berömd för sin försiktighet. Föreningar får avslag på det mesta och en IOP (ideellt offentligt partnerskap) med henne underlättar inte verksamheten. Det går lika mycket tid i ansökningar, administration och uppföljning som utan IOP. 

Det upplevde klubbarna i Skärholmen och detsamma upplever nu klubbarna i Kista, Husby, Akalla och Rinkeby. Efter skandalerna med studieförbund och Kurdiska föreningen i Tensta känns det nog extra tryggt att säga nej till allt. Då hamnar ju inga offentliga pengar fel fickor. Det är förstås bra för karriären, men inte för ungdomarna.  

Sen har vi de offensiva spelarna, som Islands lag i VM senast. Tre nuddar på bollen och i mål. Då kan lilla Island vinna över ett England med lika många professionella fotbollsspelare som Island har innevånare.

Lycklig upplösning

Ibland har vi föreningar turen att få såna spelare på andra sidan bordet. Då blommar idrotten upp.

Som när vi fick vi fick några uppsättningar skidor, pjäxor och stavar av föreningen Hej Främling! Då upptäckte vi att det fanns ett stort intresse bland det många nysvenskarna i Tensta och Rinkeby för att lära sig åka längdskidor.

Genast satte dåvarande chefen, (Pierre Nystedt)  för Spånga IP oss i kontakt med Anette Craas på Stockholmsidrotten. Tillsammans hittade de ett utrustningsbidrag vi kunde söka. Någon av kände också generalagenten för Atomic skidor, Salomon pjäxor/bindningar och OneWay stavar.  En månad senare hade vi köpt 100 par skidor, stavar och pjäxor från någon skiduthyrning i Åre. De följande tre vintrarna lärde vi närmare 15 000 nysvenskar att åka skidor.

 Så enkelt kan det vara. När människor är offensiva i stället för motsatsen.