Vi måste säga nej till ungdomar

Svensk idrottsrörelse är fantastisk. Med en bredd och topp som saknar jämförelse i världen. Men villkoren skiftar starkt. Vissa klubbar kämpar hårt för att kunna skapa och behålla lag med jämna ålderskullar. I andra föreningar svämmar det över av intresserade ungdomar. Frej Johnson, sportchef i Saltsjöbadens Lawntennisklubb skrev till Idrottens Affärer och berättade om en daglig tillvaro bland köande tjejer och pojkar. Läs om Frejs verklighet mitt i idrotts-Sverige – med alla konsekvenser som otillräckligheten innebär. Orsakad av den extrema hallbrist som råder i Stockholm.

Nära 500 ungdomar står i kö för att spela tennis i Saltsjöbadens Lawntennisklubb. Det är en bild av hallbristen i Stockholm. Det är sällan tränarna får ägna så mycket tid och intresse till ungdomarna som så gärna vill pröva sporten.

Jag jobbar för en idrottsförening utanför Stockholm, en till ytan liten tennisklubb men med stort medlemsantal – vi har fyra banor och 1200 medlemmar. Det blir således 300 personer per bana. Föreningen är nästan 100 år gammal och det är i stort sett fullbelagt jämt. 

Vi har 450 barn i verksamhet varje vecka och ungefär 500 står i kö. Vi räknade ut att det skulle ta tolv år att komma med i föreningen via kön. 

Det är förstås helt orimligt, så vi stängde kön och öppnade istället ett provspel en gång om året. Till den kom det 150 barn - och vi som klubb blev helt överrumplade. Man skulle kunna säga att vi har ett angenämt problem. Så här ser det inte ut på alla idrottsföreningar i Sverige, det får man ha full respekt för. Men det det råder en extrem hallbrist i storstadsregionerna. 

Där är det också fullt

Jag ringde upp de fem närmsta klubbarna, och de har likt oss - fullt och kö. Enligt Stockholms Tennisförbund står över 4000 barn i kö till enbart tennis. Det är ungefär 32 inomhusbanor, om de ska få spela en gång i veckan. Eller smaka på den här siffran, 25600 kvadratmeter hall, som behöver byggas – enbart för tennis, en gång i veckan, i Stockholmsregionen!

Vad händer när vi räknar in de andra 70 medlemsförbunden i RF?

 Men vad som kanske är viktigast är vad hallbristen faktiskt leder till.

Eftersom vi är så fullbelamrade får de allra flesta juniorer inte möjlighet att spela mer än ett träningstillfälle i veckan. Det får till effekt att vi tappar gemenskapen, ”hänget” och tillhörigheten, det som vi upplever vara själva kittet i idrottsrörelsen.

Man får liksom ingen klubbkänsla när man tränar en gång i veckan, och man får faktiskt inte heller chansen att utvecklas tillräckligt på så pass lite träning. Nästan alla juniorer vill spela mer än de gör nu, åtminstone två, gärna tre gånger per vecka. Men det går inte.

Jag tror det är en bidragande anledning till att barnen slutar idrotta alldeles för tidigt. Det blir ingen idrott för livet och allt det som man så gärna vill att sporten ska vara. 

Ingen folksport längre

Bilden av att idrotten är en folkrörelse stämmer inte längre. I vår kommun står fler utanför än som får vara med, och jag tycker det är fel. Visserligen tillvaratar vi barn och ungdomars fritid på ett vettigt sätt, och vi når ut till många, men antalet träningstillfällen per person har minskat hos oss på grund av hallbristen - och därmed samhörigheten och det sociala umgänget. Det är verkligheten.

 Det andra som händer är att vi har ingen chans att hänga med i utvecklingen. Vi blev kontaktade av Stockholms idrottsförbund som vill satsa på parasport hos oss, ett fantastiskt initiativ som andas inkludering och framtid.

Vi var tvungna att tacka nej till det. Vi vill göra samhällsnytta och jobba för integration (där idrott kanske är ett av de främsta verktygen), hjälpa familjer i ekonomiskt utsatt ställning och skapa värden även utanför hallväggarna. Men så länge det är knökfullt är det väldigt svårt, det stannar ofta bara vid fina idéer och tankar.

Vi vill, men vi kan inte

I praktiken går inte ekvationen ihop. Man säger i någon slogan att idrotten vill, och det stämmer ganska bra. För vi vill så oerhört gärna, men kan inte.

 Vår klubb skulle kunna fördubbla vår juniorverksamhet över en natt. Därför vill vi förstås gärna bygga en större hall. Men det är en otroligt svår, nästintill omöjlig process för en idrottsförening.

Att få hjälp av kommunen är som att bestiga ett berg. Det är krångligt samt tids- och resurskrävande. Vi blir behandlade som en byggherre med stora resurser gällande byggkunskap, planändringar, trafikutredningar, markarrende etc.

Detta ska vi förstå, göra och bekosta själva, för att inte tala om att vi sedan ska finansiera vår egen utbyggnad. 

Politiker måste förstå

Vår kommun har medvetet dragit ned på kompetensen i byggfrågor, eftersom byggherrarna kan göra det mesta i deras egna projekt. Men vi är inget byggföretag med resurser och utdelningar till ägare, vi är en förening som siktar på ett nollresultat årligen, men med en mycket större vinning på annat håll.

Sambandet mellan idrott, bättre hälsa och lägre kriminalitet är vetenskapligt fastställt sedan länge. Men jag blir nästan trött på mig själv när jag skriver den raden, då det sagts så många gånger utan gensvar. Att befolkningen blir större kan inte vara en överraskning för våra politiker.

Idrott måste då, förr eller senare, bli en del av samhällsplaneringen och de befintliga föreningarna måste få hjälp att växa.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

BK Häcken har en ekonomisk framgång  som enbart Malmö FF överträffar i Allsvenskan. Sponsorintäkterna i Häcken har ökat med 800 procent på tio år. Nu redovisas ett  rekordår, Ökningen från i fjol är 24 procent, och målet om 30 miljoner i partnerintäkter har passerats.

Men på lördagen tvingades klubbens anhängare inse att den viktigaste spelaren, brassen Paulinho, flyttar utomlands igen. Efter 97 mål och 33 assist i Häcken vill han fortsätta i israeliska Hapoel de närmaste 18 månaderna.

Det finns ingen gata i Sverige som kan mäta sig med Evenemangsgatan i Göteborg. Sträckan mellan Scandinavium och Ullevi, med närheten till Gamla Ullevi och Valhalla är arenatätast i landet och har därtill med ett massivt utbud.

Men det finns heller ingen gata i landet som är så omdiskuterad och väcker så mycket tankar på förändring. Nu finns förslag om att riva både Ullevi och Scandinavium!

Man kan tro att Jämtländska Sportkompaniet har fått storhetsvansinne… Bolaget arrangerar sprinttävlingen på Östersunds skidstadion i samarbete med ett ett tyskt och norskt bolag,  och de står nu bakom en uppgraderad tour som stöttar de lokala arrangörerna i varje land och stad. Totalt handlar det en nysatsning på flera miljoner. Målet är att Supersprint på 100 meter snö ska bli en World Sprint Series inom fyra år för damer och herrar. Bland annat en tävling i Dubai, jo, på snö. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Nils Wiberg med sitt företag Prioritet Finans är en av landets största idrottssponsorer. Nu har han tagit nya beslut. Hans miljoner ska få fart på de svenska herrarna i längdåkning och samtidigt blir han stjärnsponsor till IFK Göteborg Futsal. 

14-20 oktober vänds tennisblickarna mot Kungliga Tennishallen i Stockholm när det är dags för klassiska Stockholm Open. Nu är det klart att hela turneringen sänds på Eurosport och Kanal 9.

IFK Göteborg tog hjälp av agenten Denis Celebic vid 17-åringen Benjamin Nygrens övergång till Genk, en affär på runt 40 miljoner. Denis Celebic fick tre miljoner kronor för besväret. Han har fungerat som förmedlare mellan klubbarna. Det är förbjudet att använda agenter när spelaren är under 18 år.