Enfald eller mångfald i idrotten?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Backhoppning och nordiska kombination är marginaliserade i Sverige, tyvärr. Så måste det inte vara. Jag skall här visa en väg hur vi kan ändra på det.
Japanen Sara Takanashi träningshoppar i det emst omdiskuterade med Falu-VM – hoppbackarna för dryga 200 miljoner kronor. Foto: Matthias Schrader, TT

 

Det VM som Falun fick är VM i Nordiska grenar, inte ett VM längdskidåkning. Internationella skidförbundet (FIS) har valt ända sedan sitt första VM 1925 i Jazne Lanske (Johannisbad) i dåvarande Tjeckoslovakien, nuvarande Tjeckien, att ha sammanhållna tävlingar i längdåkning, backhoppning och nordisk kombination, därav namnet VM i Nordiska grenar. 

Måste finnas förutsättningar

Trots denna långa gemensamma historia betraktar vi i Sverige VM enbart som en tävling i längdskidåkning och glömmer i stort sett bort de två andra disciplinerna.

I Norge är det tvärtom. Där har man stora, mycket stora, förhoppningar i alla tre disciplinerna. En avgörande anledning är att de har hoppbackar - förutsättningen för att lyckats både i backhoppning och nordisk kombination. 

Under det senaste decienniet har det inte förekommit någon världscuptävling i backhoppning i Sverige förrän vid för-VM i fjol. 

Men hur dyrt blir det?

I Norge genomförs världscuptävlingar på fyra olika platser, Lillehammer, Oslo, Trondheim och Vikersund. Den sistnämnda är visserligen en skidflygningsbacke, men den ingår ändå i backhoppningens världscup.

Men Sverige då? Hur ska även vi få och vidmakthålla hoppbackar, för att möjliggöra backhoppning och nordisk kombination? Vem skall betala? 

Låt oss först se vad det skulle kunna kosta.

Enligt Dagens Nyheter (DN) 2015-02-08 kommer driftskostnader för Lugnet-området i Falun att öka med 7-8 miljoner kronor per år efter VM. Investeringskostnaderna för VM uppgår enligt samma artikel till 237 miljoner kronor, vilket leder till en kapitalkostnad på 13 miljoner kronor årligen, under anläggningarnas avskrivningstid. 

DN tycks tro att det är amorteringarna och räntorna som utgör kapitalkostnaden, nej, DN Sport det är avskrivningar och räntorna som är kapitalkostnader. 

Vem bör och kan betala?

Totalt blir de årliga kostnaderna runt 20 miljoner kronor för att Falun och Sverige får en modern anläggning som ger förutsättningar att få ungdomar att drömma om, och för vissa kanske också att drömmen slår in, att bli stjärna inte bara i längdåkning utan även i backhoppning eller nordisk kombination. 20 miljoner är mycket pengar och lite pengar. 

Är det enbart invånarna i Falun som skall få ta notan blir det 350 kronor per person och år, då det bor knappt 60 000 invånare i Falun. 

Men kommunen torde ha mer angelägna uppgifter. Är hela Sverige med knappt 10 000 000 invånare med och betalar, är kostnaden per person 2 kronor per år, alltså väldigt lite pengar. 

Kommuner enfaldiga, inte deras fel

De svenska kommunerna gör säkert sitt bästa, men de är för små för att bära större investeringar. I synnerhet om det rör sig om mindre idrotter. Kommuner väljer att prioritera ett fåtal sporter och ofta samma. 

Hur ser det ut i arena-Sverige?

I Gävle finns det sju ishallar och i Skellefteå sex. Det finns 12 permanenta bandyhallar och två temporära (Friends och Tele 2), samtidigt som det saknas en hall för hastighetsåkning i Sverige. Det är något udda, kan tyckas, att grannstäderna Vänersborg och Trollhättan har varsin bandyhall, samma anomali finns på det småländska höglandet med Nässjö och Vetlanda. 

Friidrotten är också väl tillgodosedd med ett 25-tal inomhushallar. 

Kommunerna har självklart inget ansvar för se och tillgodose helheten utan de ser till sin kommuns bästa.

Rikspolitiker, ta ert ansvar

Skall vi få anläggningar i mindre idrotter är det bara staten som kan stå för detta. Kommunerna har hittills inte klarat av det och varför skulle de göra det i framtiden? 

Det är faktiskt lika orimligt, att Falu kommuns invånare skall ta ansvar för svensk backhoppning och nordisk kombination, som att Uppsala kommuns invånare skall betala för utbildningen av veterinärer bara för att Sveriges lantbruksuniversitet finns där. 

Rikspolitiker med ansvar för idrottsfrågor som Gabriel Wikström, Per Bill och Aron Emilsson, borde tillsammans med RF och SOK utarbeta en plan för hur vi kan få riksanläggningar och säkrad drift under deras livstid, för fler av de mindre sporterna. 

Alternativet är att politiker är tydliga med att vi enbart är intresserade av att ett begränsat antal sporter skall bedrivas i Sverige och vi fortsätter den inslagna vägen där investeringar i idrottsanläggningar är en kommunal angelägenhet och inte en gemensam statlig.

Nej, ta ansvaret, bejaka mångfalden, ge förutsättningar för backhoppare och kombinationsåkare att nå framgång. 

Håkan Bång

r b (inte verifierad)

tors, 2015-02-19 12:34

1. så väl tänkt och skrivet, ja

så väl tänkt och skrivet, ja !

Nisse (inte verifierad)

fre, 2015-02-20 18:21

2. Intressanta synpunkter.

Intressanta synpunkter. Idrottsmångfald är inte alltid det som driver satsningar på idrottsanläggningar i Sverige. Det finns onekligen goda argument för att vinterlandet ska ha åtminstone en internationellt gångbar hoppbacke och en likaså internationellt fungerande skridskohall. Om de sedan också kallas nationalarenor faller det sig väl naturligt att staten är med och bidrar. Därefter är det allas ansvar att arbeta för att vi regelbundet arrangerar internationella tävlingar i dessa anläggningar.

Olle Ekengren (inte verifierad)

fre, 2015-02-20 19:18

3. Infrastrukturen

SKL tog redan 2011 fram ett “ idrottspolitiskt positionspapper” och 2013 skriften “Elitidrottens anläggningar FINANSIERING, KOSTNADER OCH DIALOG MED IDROTTEN”. Av dessa dokument framgår att SKL anser det olämpligt att kommunerna ska svara för projektering och finansiering av anläggningar. RF har inte uttalat sig, kanske kommer något på den stundande RF-stämman. Ett problem vad gäller nyrekrytering till olika sporter är att årskullarna inte räcker till för alla. Nya häftiga sporter kommer till, gamla blir ute. Någon form av “allokering” torde behövas.

Dan Persson

fre, 2015-02-20 19:45

4. Inte kommunernas fel

När min far var i landslag och Sverigeelit i backhoppning fanns det gott om backar.Nu är det fel att skylla på kommunerna det är nämligen vi medborgare det är fel på. Vi har slutat tävla i skridsko (långfärdsskridsko som motion är dock jättepoppis och ökar). Färre åker skidor på längden med elitsyfte, motionsåkandet ökat. Det finns dryga 30 sporter som är mer eller mindre döende. Så länge vi har begränsade resurser skall skattepengar användas där det finns efterfrågan. Skall vi lägga en miljard på en bob-bana med 14 aktiva åkare? Idrott är att tävla. Låt de idrotter som förlorar acceptera det.

Håkan Bång. (inte verifierad)

sön, 2015-02-22 21:20

5. Nej Dan,

det är inte kommunernas fel som jag skriver i texten. Felet är att det hittills varit så att kommunerna och inte staten stått för bygget av idrottsanläggningar. Eftersom kommunerna i Sverige är många (290) blir de i de flesta fall ganska små. Små kommuner kan självfallet inte prioritera smala verksamheter utan det breda. Staten däremot har genom sin storlek också möjlighet att satsa på det smala. Därför ställde jag frågan och initierade debatten, om är det verkligen rimligt att hela kostnaden för att Sverige skall ha en livskraftig backhoppningssport faller på Faluborna, eller skall alla i Sverige betala. Jag tycker det senare, staten bör i samråd med Riksidrottsförbundet och SOK hitta en modell för detta. En modell som liknar den som finns, när det gäller högre utbildning och scenkonster.

Marit Nyelius (inte verifierad)

tis, 2015-02-24 11:36

6. Hoppbackar

Mycket bra skrivet. I Österrike där delar man evenemangskostande på tre Kommunen, regionen och staten! Vi i backhopparkluben i Falun skickade in en insändare i Dalarnas tidningar där vi också beskrev hur man kan dra in pengar på backarna också.
”I februari reste jag med familjen på semester. Då hade jag jobbat mer än 14 månader utan en enda ledig dag. Jag är målinriktad och gillar att anta utmaningar men i långa loppet är det inte hållbart att arbeta så”,
Med de orden vill Peja Lindholm lämna  uppdraget som vd i Östersunds fotbollsklubb.

Skytteholms idrottsplats, grannen som s a s blev kvar när Råsunds revs, ska nu bli en fullvärdig arena med större huvudplan,  större läktare och här blir det totalt tre fullstora elvamannaplaner och en sjumannaplan. Solna stad satsar på anläggningen som blir hemmaplan för AIK:s damlag och Vasalunds herrlag och en fast plats för AIK:s akademi.Allt blir möjligttack vare en överenskommelse med företaget JM AB.

Röda siffror i bokslutet, minus 17 miljoner och 10 miljoner i sparbeting. Dåvarande förbundsordföranden, Christer Englund, fick skynda till banken för att lånevägen säkra förbundets drift.
Det var den ekonomiska verkligheten efter 2013 års VM i Globen, där Tre Kronor under Pär Mårts landade ett VM-guld.
VM-general då, som nu inför kommande mästerskap i Avicci Arena i maj 2025 var Tony Wiréhn,

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Pengar i en folkrörelse, är det förenligt, i synnerhet vid behovet av miljoner. Och, räcker de kommersiella krafterna till i vårt land?
Ledande frågor när Center for Sport and Business på Handelshögskolan hade sin partnerdag.   Framtidsfrågor utmanade de närvarande som skulle försöka ta ställning. Ämnet är gränslöst, åsikterna och svaren likaså.
Det här är helgen då trav gäller för 100 000-tals svenskar. Solvalla invaderas av entusiaster och det uppstår en mycket speciell atmosfär med spel och, tävling och den spänning som det leder till.
Närmare 1,5 miljoner svenskar samlas årligen kring travet, en sport som förknippas med gemenskap och tradition som förts vidare över generationer. Inför årets stora travhelg, Elitloppet, vill ATG dessutom rikta nytt ljus åt travets betydelse i svensk historia. 

Champions League kommer tillbaka ! Vipalay Group har lyckats i förhandlingarna och kunde på onsdagen gå ut med nyheten. Från och med i höst sänds världens största klubblagsturnering åter i Viaplays kanaler. Och det blir fler matcher än någonsin, då nya avtalet sträcker sig till och med säsongen 2026/2027. kanaler. Och det blir fler matcher än någonsin, då nya avtalet sträcker sig till och med säsongen 2026/2027. Viaplays kanaler. Och det blir fler matcher än någonsin, då nya avtalet sträcker sig till och med säsongen 2026/2027.

Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.