Måste våga ifrågasätta idrotten

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Föreningsidrotten har en rad svagheter som framförallt påverkar barn och unga negativt. Men det törs vi inte prata om.
Här någonstans ska dokumentet med värdegrunden ligga. Foto: TT

 

Att idrotten har stor betydelse i unga människors liv stämmer väl överens med vad de flesta av oss anser samtidigt som forskningen bekräftar detsamma. Om våra idrottsföreningarna gör ett gott arbete för att förbättra möjligheterna för alla barn och ungdomar att idrotta råder det delade meningar om. 

Många blir provocerade

Det är näst intill omöjligt att inte provocera människor genom att diskutera fakta, utifrån perspektivet, eller snarare faktumet att föreningsidrotten har en rad svagheter som framförallt påverkar barn och unga negativt.

Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap hävdar att för att ändra på någonting, så måste man först erkänna att någonting är fel. Detta påstående skulle inte vara särskilt provocerande inom något annat område än, just det – föreningsidrotten.  

Här ses det inte med blida ögon när Tomas Pettersson i sina studier visar på vilka brister som föreningsidrotten besitter. Yttre faktorer som social klass, genus, etnicitet och ålder är avgörande för möjligheterna till idrott på fritiden. Det fattas inte direkt belägg för det han påvisar. 

Sedan slutet på 90-talet har studier visat på att föreningsidrotten vid sidan av samhällsnyttan även bidrar till mer och mer selektering och rangordning samt oförmåga att utveckla en verksamhet utifrån olika individers ambitionsnivåer. Utifrån den forskning som finns så verkar det ändå vara tabubelagt att erkänna att någonting är fel inom föreningsidrotten.

Måste få ställa krav

Vi ställer krav som föräldrar, vi ställer krav som arbetsgivare, vi ställer krav utifrån skolans organisation. Men vilka krav ställs på idrottsföreningarna i relation till deras stämpel att bidra till den allra heligaste samhällsnytta? 

Det är sällan som lämpligheten kring en ledare prövas, eller ens ifrågasätts. Föreningarna är så otroligt måna om sina ideella ledare, att dessa kan få fritt spelrum. För att inte tala om de ”eldsjälar” som i mångt och mycket ges fria tyglar oavsett arbetsområde. Detta blir framförallt påtagligt inom barn – och ungdomsverksamheten.

Den ideella föreningsidrotten är den heliga kon, som vi helst inte ska ifrågasätta - och definitivt inte kritisera. 

Inte heller är det konstigt att många ledare och eldsjälar får härja fritt med tanke på hur lågt många föreningars förbättrings- och utvecklingsarbete prioriteras och förankras i hela organisationen. 

Dessa värdegrundsdokument...

Jag tänker på de värdegrundsdokument som vissa föreningar inte ens orkat publicera på sina hemsidor. 

De som visar upp sina värdegrunder svänger sig ofta med de vanliga klyschorna, ”vi vill vara en välkomnande förening”, ”vi ska få unga människor att växa, fysiskt, psykiskt och socialt”, ”Hos oss kan alla känna sig trygga” och så vidare, i evighet. Men inte en mening ägnas konkret åt hur föreningen ska åstadkomma detta. 

Men vad händer om vi börjar ställa högre krav, i enlighet med föreningens värdegrund? 

Detta förutsätter givetvis att föreningen har en värdegrund som de arbetar aktivt med. Vad händer om vi utifrån detta ger möjlighet för ledare att påverka, utöva inflytande och utveckla såväl sig själva som föreningen? 

Bekräftelse på fel

Vad händer om vi begrundar vilka personer som vi ställer frågan till. Om dessa personer vill bli ledare och hur vi ställer den frågan? Resultatet blir förmodligen detsamma som inom näringslivet – om vi söker kompetens, mångfald och utvecklingsvilja – så kommer vi få det!

Ofta pratas det om hur jämställd föreningsidrotten är och vilket bra arbete som görs, och har gjorts. Min upplevelse är en annan, och min åsikt är att föreningsidrotten ligger rejält på efterkälke i jämförelsen med övriga aktörer i samhället. På ett sätt var det skönt med bekräftelsen i form av DN:n artikelserie som för någon månad sedan bekräftade denna upplevelse i siffror.

Att idrottsrörelsen har misslyckats med jämställdheten var inget nytt, och när siffror visar på att inget har förbättrats under fem år, så är det en form av bekräftelse. En bekräftelse på att någonting är fel - för att ändra på någonting, så måste man först erkänna att någonting är fel. 

Utöver detta så kvittar det om förhållandet är 50/50 kvinnor och män i styrelsen, om det ändå är tre män som bestämmer. Jag har själv med egna öron hört resonemang inom föreningsidrotten såsom att vikten av att rekrytera in ledamöter (gärna kvinnor) som inte har ingående kunskap om verksamheten, ”Då kan ju vi gubbar fortsätta bestämma!”. 

Det där med inkluderande

För att det alltid har varit så, för att det var bättre förr, eller vad nu anledningen må vara.

Eller exempelvis att styrelsen består av vita 50-60-åriga män och kvinnor med efternamn som Eriksson, Edlund, Lundberg och Lundvall. Tusan, det exemplet liknade visst representationen i  förbundsstyrelsen hos RF och Sisu! Och inte ser vi röken av någon mångfald på regional nivå heller. 

Förändringar i ett utvecklingsarbete börjar ovanifrån. Kanske är detta en symbolik över vad som inte har hänt de senaste åren?  Ska vi finna vägar för att göra det möjligt för fler barn – och ungdomar att föreningsidrotta, längre och utifrån idrotten vill (RF:s riktlinjer för barn – och ungdomsidrott) så krävs det förändringar som måste verka just ovanifrån för att detta ska bli verklighet. 

Börja i det allra heligaste – föreningens värdegrund. Först då optimerar vi möjligheterna att utforma idrott som är bra för våra barn och ungdomar. För att nyttja ett populärt, och snart slitet uttryck- en inkluderande idrott för alla.

Ulrika Pizzeghello

Johan (inte verifierad)

mån, 2016-11-21 16:15

1. Värdegrund

Floskler som värdegrund ger ingenting till debatten, då det är subjektivt vad detta innebär och dom flesta nog har sin egen tolkning. Det är också helt orimligt att sträva efter en jämn styrelsefördelning av etnicitet, kön och ålder i en förening när intresseunderlaget inte är jämnt mellan grupperna. Att klaga på 50-60 åriga vita är ett försök till någon slags "god rasism". Ännu mer snett blir det då vi utan dessa eldsjälar inte haft något föreningsliv öht. Kvotering har ingenting med jämställdhet att göra, jämställdhet är snarare allas lika rättighet att åstadkomma någonting FÖRUTSATT att intresset och kunskapen är lika stor.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
Färjestad ärSHL-ishockeyns mest välmående förening, med ett eget kapital på 150 miljoner, men har nuryggen mot väggen och tvingas vinna fyra matcher i rad för att överleva kvartsfinalserien mot Rögle, på nionde plats i grundserien.
Ännu har inget lag i SHL:s historia, på 41 försök, lyckats med den bedriften.
 För Färjestads BK, tabelletta och mästare säsongen 2021-2022, totalt 10 SM-.guld och 21 finaler, har allt gått snett i jakten på 2024 års mästartrofé, Le Mat pokalen. 

På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till  lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.

Om ett år kommer Lidköping, bandyorten nummer ett, både publikt och sportsligt, att stå som värd för världsmästerskapen i bandy. 

I  Vänerland har det vid flera tillfällen varit Vänersborg som välkomnat bandyvärlden. När det spelades enstaka VM-matcher i ”Lidköping” under -60- och ,70-tal har det aldrig varit någon publikrusning. Då uppstod talesättet   ”folket älskar Villa, inte bandy”.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Det är nya tider i svensk fotboll, transferintäkter eller intäkter från försäljning av spelare, sätter allt större avtryck i de allsvenska lagens bokslut efter 2023 års säsong.
Nykomlingen BP, som räddade det allsvenska kontraktet via kvalseger mot Utsikten,  redovisar inför årsmötet ett eget kapital på 48,5 miljoner kronor, ett historiskt högt belopp.